Morosamgutten (II)

Morosamgutten

  Her følger ytterligere tre små historier, de ble publisert første gang (meg bekjent) langt tilbake i forrige århundre:

Den gode gamle historien

  På et fiskevær var det to menn som begge het Svensen. Den ene hadde mistet sin kone og for den andre var omtrent samtidig en jolle kommet bort.
  Stedets prestefrue gikk, som hun trodde, til enkemannen, men tok feil og kom til han som hadde mistet jollen sin.
  - Jeg synes det er sørgelig å høre om Deres store tap, begynte hun.
  - Å, det gjør da ikke noe, hu va’ da ikke noe verdt, hu nei.
  - Hva er det De sier! ropte prestefruen forferdet.
  - Hun ble ganske gammel og morken på slutten da, ser De, og jeg har nå spurt Nils mange ganger om han ikke ville kjøpe henne, men han betakket seg. Jeg har nå, om jeg må få si det, i lang tid gått og lurt på å skaffe meg en annen en, jeg da.
  Prestefruen flyktet.

Dyrlegen og den «vonde sjøl»

  «Dyrlegen» var et beist til å drikke. En sint kone hadde han også, som ikke var altfor nådig mot ham, når han kom hjem om kvelden og var full, men ingen av hennes formaninger hjalp. «Dyrlegen» drakk like godt, derfor besluttet hun seg til å bruke de kraftigste midler for å få ham på andre tanker.
  De hadde nylig slaktet en okse på gården, og huden og hornene lå der ennå. Konen tok en kveld og svøpte seg i huden, svertet seg i ansiktet og slengte et laken over seg.
  Så gikk hun ut og stilte seg ved husveggen og ventet på mannen. Nå skulle hun sette skrekk i livet på ham, mente hun.
  Om en stund kom «dyrlegen» sjanglende hjemover. Da han fikk se den underlige skikkelsen ved veggen, stanset han farten og stirret forskrekket på det hvite spetakkel.
  - Hvem (hikk) er det? sa han.
  - Det er f-n sjæl, sa konen med grov stemme.
  - Jasså, sa «dyrlegen», han er jeg ikke redd (hikk) for, jeg er gift med mor hans!

Kunnskap er makt

  Læreren: Lars, hvor mye er to ganger tre?
  Lars: Fem.
  Læreren: Nå er du dum. Hvor mye er en og en?
  Lars: Tre.
  Læreren: Du er en idiot. En i-d-i-o-t! Nå sitter du her. Hvis jeg setter meg ved siden av deg, hvor mange blir vi da?
  Lars: To idioter!

For forrige innlegg, klikk her. For neste, klikk her. For forrige innen samme sjanger, klikk her. For neste innen samme, klikk her.

Kilde: «Morosamgutten» - En samling lystige historier, morsomme tegninger, anekdoter og viser. Til fornøielig underholdning for alle. Utgitt (av ukjent) i 1910 (og 1925) ved Fjellbu Landhandel, Leira St.

Carl Michael Bellman

Carl Michael Bellman

  Bellman (1740-1795) var en svensk dikter og visesanger. Han er ofte omtalt som Sveriges nasjonalskald, og mest kjent for sine drikkeviser.

(Bellman)

  Eksempel på det siste er visen gjengitt under. Her er det galgenhumor. Dikteren kaller det måltidssang, men det minner umiskjennelig om en drikkevise. For de av oss som ikke er så sterke i svensk, vil jeg bare nevne at «Bacchi» er Bellmans ordensselskap (som dyrket vinguden Bacchus), og at «välan» i refrenget må bety noe i nærheten av velferd eller velvære. Og «sup» tilsvarer vel en slurk/støyt på norsk kråkemål. Og forstår man ikke alt, så er det vesentlige refrenget. Handler tross om det viktigste (men kanskje vanskeligste); å nyte livet til siste slutt!

  Et lite kuriosum: Bellmans orden ble stiftet som en parodi på datidens pompøse ordener, og ett av kravene var at medlemmene måtte ha ligget døddrukne i rennesteinen ved minst to anledninger!

Måltidssång

Så lunka vi så småningom
från Bacchi buller och tumult,
när döden ropar; Granne kom,
ditt timglas är nu fullt.
Du gubbe fäll din krycka ner,
och du du yngling, lyd min lag,
den skönsta nymf som mot dig ler
inunder armen tag.
Tycker du att graven är för djup,
nå välan, så tag dig då en sup,
tag dig sen dito en, dito två, dito tre,
så dör du nöjdare.

Du vid din remmare och press,
rödbrusig och med hatt på sned,
snart skrider fram din likprocess
i några svarta led;
och du som pratar där så stort,
med band och stjärnor på din rock,
ren snickarn kistan färdig gjort,
och hyvlar på dess lock.
Tycker du att graven är för djup,
nå välan, så tag dig då en sup,
tag dig sen dito en, dito två, dito tre,
så dör du nöjdare.

Men du som med en trumpen min,
bland riglar, galler, järn och lås,
dig vilar på ditt penningskrin,
inom din stängda bås;
och du som svartsjuk slår i kras
buteljer, speglar och pokal;
bjud nu god natt, drick ut ditt glas,
och hälsa din rival.
Tycker du att graven är för djup,
nå välan, så tag dig då en sup,
tag dig sen dito en, dito två, dito tre,
så dör du nöjdare.

Och du som under titlars klang
din tiggarstav förgyllt vart år,
som knappast har, med all din rang,
en skilling till din bår;
och du som ilsken, feg och lat,
fördömer vaggan som dig välvt,
och ändå dagligt är plakat
till glasets sista hälft,
tycker du att graven är för djup,
nå välan, så tag dig då en sup,
tag dig sen dito en, dito två, dito tre,
så dör du nöjdare.

Du som vid Martis fältbasun
i blodig skjorta sträckt ditt steg,
och du som tumlar i paulun,
i Chloris armar feg;
och du som med din gyllne bok
vid templets genljud reser dig,
som rister huvud lärd och klok,
och för mot avgrund krig,
tycker du att graven är för djup,
nå välan, så tag dig då en sup,
tag dig sen dito en, dito två, dito tre,
så dör du nöjdare.

Men du som med en ärlig min
plär dina vänner häda jämt,
och dem förtalar vid ditt vin,
och det liksom på skämt,
och du som ej försvarar dem,
fastän ur deras flaskor du,
du väl kan slicka dina fem,
vad svarar du väl nu?
Tycker du att graven är för djup,
nå välan, så tag dig då en sup,
tag dig sen dito en, dito två, dito tre,
så dör du nöjdare.

Men du som till din återfärd,
ifrån det du till bordet gick,
ej klingat för din raska värd,
fastän han ropar: Drick,
driv sådan gäst från mat och vin,
kör honom med sitt anhang ut,
och sen med en ovänlig min,
ryck remmarn ur hans trut.
Tycker du att graven är för djup,
nå välan, så tag dig då en sup,
tag dig sen dito en, dito två, dito tre,
så dör du nöjdare.

Säg är du nöjd, min granne säg,
så prisa världen nu till slut;
om vi ha en och samma väg,
så följoms åt; drick ut.
Men först med vinet rött och vitt
för vår värdinna bugom oss,
och halkom sen i graven fritt,
vid aftonstjärnans bloss.
Tycker du att graven är för djup,
nå välan, så tag dig då en sup,
tag dig sen dito en, dito två, dito tre,
så dör du nöjdare.

For forrige innlegg, klikk her. For neste, klikk her. For forrige dikter, klikk her. For neste, klikk her.

Kilder: Project Runeberg (digital versjon), Wikipedia

Morosamgutten (I)

Morosamgutten

  Så var det tilbake til noen små-artige historier igjen. At de ble publisert for mer enn 100 år siden syntes jeg ikke gjør noe (kanskje tvert imot). Uansett, her følger tre:

Kjærligheten - den er rar

Hun (hos tannlege): «Kjære herr tannlege, skynd Dem å trekke ut denne tannen! Den plager meg så skrekkelig.»
Han (faller på kne foran henne): «Elskede frøken! De kjenner mine følelser for Dem! Et eneste kyss, og jeg trekker, om De vil, hele tanngarden ut!»

Jenta greide juristen

  I en østlandsbygd var det forhør i en arvesak. Et arvebrev var endret om formiddagen og testator døde ut på ettermiddagen. Noen av arvingene var misnøyde med dette og ville få arvebrevet omgjort med den begrunnelse at testator ikke hadde vært helt seg selv da han endret arvebrevet. En jente som hadde vært hos avlidne, var hovedvitne i saken. Hun mente avlidne hadde vært helt seg selv da han endret arvebrevet - men sakføreren til de misnøyde gikk hardt på og ville svekke vitnemålet hennes:
  «Er De nå helt sikker på at han var ved full sans og samling?»
  «Ja, så vidt jeg kan skjønne var han det.»
  «Så vidt De kan skjønne? Det er ikke nok. Kan De sverge på at han hadde sitt fulle vett?»
  Jenta så nøye på sakføreren. Så sa hun rolig: «Så vidt jeg kan skjønne så har De Deres fulle vett, herr sakfører, men sverge på det, det kan jeg ikke.»
  Allmenn jubel. Til og med dommeren måtte le. Han pusset brillene og spurte sakføreren:
  «Var det noe mer De ville spørre vitnet om?»
  «Takk, det kan være nok,» svarte sakføreren.
  «Det syntes jeg og,» sa dommeren.

Anstendige damer

  En meget delikat sak skulle behandles for retten, og tilhørerplassene var overfylt av damer. Derfor sa dommeren:
  «Jeg må oppfordre alle anstendige damer til å forlate salen, mens denne sak blir behandlet.»
  Ikke en av damene etterkom oppfordringen.
  Litt etter sa dommeren til betjenten:
  «Nu, da alle anstendige damer har gått, vil De så vise ut resten.»

For forrige innlegg, klikk her. For neste, klikk her. For forrige innen samme sjanger, klikk her. For neste i samme sjanger, klikk her.

Kilde: «Morosamgutten» - En samling lystige historier, morsomme tegninger, anekdoter og viser. Til fornøielig underholdning for alle. Utgitt (av ukjent) i 1910 (og 1925) ved Fjellbu Landhandel, Leira St.

Louise Glück

Louise Glück

  Louise Elisabeth Glück (født 1943) er en amerikansk dikter og forfatter. Og Nobelprisvinner (2020)! Hun har også mottatt en bøtte andre priser; bla Pulitzerprisen (1993). Må innrømme å ikke ha hørt om henne før jeg tidligere i år kom over en diktsamling av henne («Averno» først utgitt 2006), gjengitt på norsk (Petterson liker a-endelser ...) som anført under.

  Hovedtemaet i «Averno» er basert på gresk mytologi, nærmere bestemt Persefone (datter av Zevs) og hennes opphold i underverdenen (etter at Hades kidnappet henne). For meg ble disse (ganske utbtroderende) diktene langt i overkant av min fatte-evne. Men likte følgende om planeten Venus (også kalt Aftenstjernen), som er på størrelse ved vår egen lille:

Aftenstjerna

I kveld, for første gang på mange år,
fikk jeg igjen se
jorda i all sin prakt:

på kveldshimmelen
syntes den første stjernas
stråleglans å vokse
mens jorda ble mørkere

til den endelig ikke kunne bli mørkere.
Og lyset, som var dødens lys,
syntes å gi tilbake til jorda

dens evne til å trøste. Det var
ingen andre stjerner der. Bare den
jeg visste hva het

fordi jeg gjorde henne skade
i et annet liv: Venus,
den tidlige kveldens stjerne,

min misjon
tilegner jeg deg, du spredte lys nok

over denne blanke flata
så tanken min kunne
bli synlig igjen.                                                                                                               

For forrige innlegg, klikk her. For neste, klikk her. For forrige dikt/dikter, klikk her. For neste dikt, klikk her.

Kilder: Wikipedia, Store norske leksikon, Louise Glück: «Averno», gjendiktet av Per Petterson, Forlaget Oktober AS, Oslo 2017 (denne utgave 2020, andre opplag).